Hörneå bys hemsida www.becken.se
Priestman Wolf hos Martin Rehnmark
Under hösten 2011 blev undertecknad kontaktad av Bengt Forsberg. Bengt förestår motormuseet i Ludvika/Grängesberg. Bengt lyckades hitta ett telefonnummer till Norrlands Universitetssjukhus (där undertecknad arbetar), och på den vägen kommenterade han entusiastiskt en nu tre år gammal artikel på Becken-Webben. Artikel ingick i serien om “arbete i historisk tid”, och just denna handlade om gamla grävmaskiner. Maskinerna arbetade i Hörneå med omnejd, och bilderna hade ursprung i fotografen Algot Engströms arkiv. Både maskiner och fotograf är ett minne blott, men bilder och händelser består, vilket denna notis bekräftar.
Bengt undrade om grävmaskinerna som visades på Becken-Webben var till salu, med andra ord maskinerna, inte bilderna. Svaret på den frågan var dessvärre negativt, men att det förvisso fanns en del andra intressanta gamla grävmaskiner för vilka man kunde diskutera pris. Nu visade sig Bengt inte intresserad av dylikt skrot utan endast unika gamla grävmaskiner.
Bild 1. Priestman Wolf från Bumyrbacken i Hörneå, vid slutet av 1940-talet (foto Algot Engström).
Den maskin som Bengt var mest intresserad av var den som ses gräva hemma hos Martin Rehnmark på Bumyrbacken. Detta utspelade sig vid 1940-talets slut. Dessvärre finns inte Martin kvar att berätta. Istället var det sonen och bybon Rolf Rehnmark som hörde av sig för ett år sedan och berättade angående bilden. Man hade borrat efter vatten och grävde ledningar i marken på Bumyrbacken. Brunn och pumpstation försörjer sju hushåll idag, med synnerligen bra vatten.
I artikeln ”den gamle grävmaskinisten” antyddes osäkerhet till bild 3 vilket fabrikat maskinen hade. Maskinen återges här i närbild (se bild 1). Maskinen hade likheter med en Ruston-Bucyrus, något som dock visade sig vara helt fel. Maskinen i bild är ju naturligtvis en Priestman Wolf, berättade Bengt Forsberg.
Priestman Wolf är en maskin som har överlevt i ganska många fungerande exemplar till nutid. En tidigare modell hette Priestman Panther, upplyste Bengt. Becken by har vare sig en Wolf eller Panther tyvärr. Just Panther lär betinga ett ganska högt antikvärde. På nätet kan man bevittna denna Panther, och inser att det är en äldre variant av lingrävare men med större överbyggnad av trä, än den stålkaross som Wolf hade.
Gamla maskiner är intressant, och när man söker på nätet hittar man en hel del. Vi ska här stifta bekantskap med samfundet ”maskinveteranerna” och deras höstträff i Piteå år 2006. Där drog man igång en Priestman Wolf av 1949 års modell, en tvåcylindrig maskin med intressant motorljud. Den som körde verkade inte ha haft full koll på spakar och vajrar, men framåt gick det till slut. I andra videoklipp ses gamla vajermaskiner i full aktion, med imponerande precision och tempo.
Namnet Priestman är känt för den maskinkunnige. På nätet hittar man lite information om företaget. Det grundades 1870 av William Dent Priestman, och även brodern Samuel engagerades. Grävmaskinerna hade sin början i en beställning av mudderverk. Avsikten var att muddra efter sjunkna spanska skepp och deras guld. Så mycket guld blev det inte men Priestmans maskiner fungerade bra. Företaget var även framgångsrikt med sina tidiga råoljemotorer istället för ångdrift. Dessvärre gick det som det brukar, med ekonomisk kris redan år 1895. Företaget överlevde till namnet ”Priestman” medan själva ”Brothers” blev avpolletterade.
Uppbyggnaden efter första världskriget innebar ett uppsving för grävande maskiner. Detsamma kan sägas om andra världskriget då hela Europa skulle grävas fram. Vid tidpunkten då maskinen i Hörneå (bild 1) grävde rördiken verkar företaget ha varit på sin höjdpunkt. I den engelska staden Hull byggdes en fabrik 1950 som till ytan omfattade 250.000 kvadratmeter. Sedan 1920-talet hade man namngett sina skapelser med djurnamn, såsom ”Lion”, ”Tiger” och ”Panther”, och till Hörneå kom ”Wolf”.
Priestman tillverkade en rad olika kranar och maskiner för specialändamål. Igenkännande för Priestmans maskiner var den snedställda fronten, vilket ses på många modeller, liksom på bild 1. När man väl insett detta så känns grävmaskinerna ganska lätt igen.
Det tycks som att företagets nedgång följde samma mönster som engelsk bilindustri. Efter diverse sammanslagning och uppköp, där man dessutom kom tillsammans med självaste Ruston-Bucyrus (en annat stort engelskt företag i grävbranschen), tog epoken slut för grävmaskinerna under 1990-talet. Ur spillrorna tillverkas istället kompressorer, under amerikansk ledning.
I artikeln från 2009 gjordes reklam för det närbelägna Vännäs Motormuseeum. Bilderna visade en ”fin” Ruston-Bucyrus av modell ”typ-10” (se bild 4-6 i föregående artikel. Det framkommer även att bild 7 återger ett tidigt grävaggregat av märket ”ABS”, även detta att beskåda i Vännäs.
Bild 2. Ett motiv hämtat från GRÄNGESBERGS MOTOR och NOSTALGIMUSEUM, i deras skogsutställningen. Som sig bör har man även en massa historiska motorsågar att visa upp. I just denna bild tycker man sig uppfatta en kvinnlig skogsarbetare, för ovanlighetens skull. I bakgrunden ses en gran angripen av granbarkborren, en vanlig företeelse, eller snarare en avbarrad julgran. I förgrunden ses en sågbock, och uppe i vänstra hörnet ses en trädklättrande råbock.
Överenskommet med Bengt var att Becken-Webben gärna fick ge lite reklam för GRÄNGESBERGS MOTOR och NOSTALGIMUSEUM. Anläggningen ligger tydligen i en gammal byggnad från gruvtiden. Och, Grängesberg ligger nära Ludvika. Museet liknar det i Vännäs, med nostalgi-tema och inte begränsat till just motorer och maskiner. På nätsidan hittar man inte så många bilar, istället visas intressanta miljöer från förr. Museet torde ha en hel del motorfordon av olika slag men för att se dessa måste man uppsöka Grängesberg. En höjdpunkt åtkomlig via nätet är kavalkaden av gamla stenkakor. En länk ges till ”Clarinet Marmelade” Nedladdning är förbjudet skriver museet, just det - fildelning, en uppfattning som Becken-Webben ansluter sig till. Själv hade vår Redaktion nog inte våga lägga ut musik åtkomlig på detta sätt, men en länk kan vi kosta på oss till en massa roliga gamla låtar.
Bild 3. Hörneås ”open-air museeum”, här med en uppställd “mjölkvagn”. Dessvärre har natur, klimat och hoppande barn gjort att den säckat ihop. Därför har vagnen tagits in på verkstad för reparation.
Hörneå har ett eget museum där intressanta maskiner och fordon kan studeras. Många maskiner körs dessutom. Dessa museala regioner inom byn är väl skyddade, utan att störa den vackra miljön.
Gunnar Engström, 2012-03-25
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se